Just nu har jag bara två kapitel kvar att skriva innan jag har ett nytt råmanus färdigt. Och jag funderar över min resa så långt. För mig är flödesskrivandet svårt, för då vet jag ännu inte om det kan bli något. Jag har en synopsis, men det är inte förrän jag har min slutpunkt som jag kan börja se om det gnistrar eller inte.
Nu längtar jag dit. Å den där känslan av att ha skapat! Att inte bara kunna skriva, utan att kunna slutföra, med början och slut. Sedan är det bara redigeringen kvar. Det är det roligaste av alltihop. Det är då det blir läsbart.
Vill bjuda alla författare på den här lilla filmsnutten från Cast away som så väl illustrerar vad vi gör. Jag känner igen mig här! Jag ser dropparna i Tom Hanks panna. Felsatsningen när gnistan dog. Frustrationen. Tvivlen. Det galna skrattet. Och sedan stoltheten. Mäktigheten.
”Look what I have createee! I have made fire!”
Ann Hempel Pertmann 
💜💜💜